Min son =Monster???

Livet är ganska tråkigt i veckorna. Sova äta jobba.

Några få tillbringade timmar med sonen som han mest  bara gnäller för att han är trött-hungrig-rastlös-dampunge-trotsig-fyra år-inte får som han vill- Eller bara vill sitta nära och jag har inte tid. (Nu tar jag iofs mig tiden)

Han har utvecklat en stålvilja från helvetet och tydligen så tror han även att jag kan trolla. I de flesta fall kan jag "trolla" med fjärrkontrollen om hans favorit program har gått under dagen. Har det inte gjort det......ja jag förbannar alla jävla  barnkanaler i dom stunderna.

Man skulle kunna säga att han sakta inser att jag i själva verket INTE är magisk och tydligt visar sitt missnöje med detta. På ett sätt som han vet får mig att framkalla fradga och ser ut som en rabies smittad hund. Det liksom framkallar okontrollerade ansiktsmuskler, kisande blinkande(ticks)ögon och ... ja ni fattar grejen.  

"You wanna hear the most annoying sound in the world?"  Jim Carrey i filmen dum och dummare får ljudet att låta som ljuvligt fågelkvitter i jämförelse. 

Till saken hör väl egentligen också att min son INTE alltid får som han vill. Jag är inte heller en "curling mamma".  Det har varit en tydlig och rättvis dragen linje om vem det är som bestämmer. JAG-MOI!!

Wtf hände?  Ok jag vet alla barn testar gränser. Men vafaaaaaaaaan.  Nu får det ändå ta och räcka lite!

När vi kommer hem bakom stängda dörrar sätter han sig i ett hörn och muterar sakta till ett monster. Hans vackra blonda lockiga hår förvandlas till horn och hans blå ögon lyser. Annat scenario-  Han liksom förvandlar sig till samara som klättrar ur den vidriga brunnen eller kommer urkrypande ur tvn.

Oki kanske inte. Han blir då iaf på sant som en riktigt förbannad powerpuff pingla. Som flyger runt i lghtn  och spränger saker med sin ögonlaser då saker flyger överallt  ← waaay to much tv for me.
Dessutom har han odlat knäck i öronen bara för att kunna reta gallfeber på mig. I know it.

Är det inte bra konstigt att man ändå älskar dessa små knyten så mycket att livet vore meningslöst utan dem?

Det är skönt att komma till jobbet efter en föräldraledig dag eller helg.  Det blir som rena semestern mitt i allt. 

XoXo Mela