onsdag 30 oktober 2013

Historien om ett par byxor.

Egentligen så handlar det om den töntigaste personen i ett par byxor som var förstora men inte vågar gå tillbaka med dem.
Att reklamera nått måste vara det värsta som finns.  Jag rent av avskyr det. 
Så vad gör jag då?  Jo jag skickar min bästa vän- bff -bästis-pal att göra det åt mig. Jag stod vid hennes sida hela tiden. Haha
Att byxorna som var för stora var ett par 38:or och byxorna som vi bytte (ja jag menar HON) till var stl 36 är en helt annan historia som jag kan ta en annan gång. Sen hör det ju till den historien att det är sjukt elastiska byxor med men det bryr jag mig inte om. Ler som en fåne :)
Till denna historia hör iaf det till att jag måste vara den mest tragiska personen i numera passande sjukt elastiska byxor. Vad skulle jag göra utan min vän? 
Antagligen fortfarande ha förstora byxor som jag inte kan ha på mig hängandes i garderoben och göra mig påmind om hur svag jag är. 
Men jag är så nöjd.
Who wouldn't be? 
XoXo Mela




måndag 21 oktober 2013

Ska jag heala dig.......

Hur kommer det sig att jag omringat mig med dessa spirituella human beings? 

Det är ABSOLUT inget fel på dem. Tro inget annat.  Men jag som person tror inte på det där med spöken  och  det andliga eller yoga dravvlet som mina kära omkring mig gör. 

Måste vara för att jag är en av de få som är lyckligt lottad att ha dem i mitt liv kan tänkas. För dom healar mig och sänder kärlek på håll utan min vetskap. 

Igår befann jag mig på en scrapbooking mässa. Hjälper en deltagande butik, under mässorna som butiksbiträde i övrigt som DT. Till saken hör att ägaren är en "synsk" kvinna som ser en tant hemma hos mig. Och är på högsta grad mottaglig för andligheten.  Sedan har vi min bättre hälft andypad som även hon har samma roll som mig under mässorna och hon är yoga guru. Vi snackar energi och annan utstrålning och Vafan allt det där handlar om.

Och så har vi mig...... i mitten där..... inte så att jag vill låta negativ eller råka utstråla nått som kan få min aura för alltid bli mörk av. Men wtf?

Jag hade skallebank från helvetet igår. Migrän anfall var äckligt nära.  Jag tog värktablett efter värktablett och inget hjälpte.  Då frågar en.

-vill du att jag ska heala dig?
-jag tittar på henne som hon frågat mig det dummaste jag hört. 
-inte det nähä ok.

Några minuter senare.
-Grimaserar och har JÄVLIGT ont.
-vill du att jag ska heala dig? *igen*
-jag himlar antagligen med ögonen och skakar kraftigt på huvudet, det gör fasiken ännu mer ont. Dumt. 
-tredje parten skrattar högt och brister ut att det där får man göra när Mela inte vet om det. ....

-???????? ←me.

-jag sänder henne kärlek och energi på håll utan att hon vet om det.  Och sen var det nått mer sånna där konstiga ord som hör till deras värld.
Ja ok..jag kan ha....möjligtvis så..... ja Jag slutade lyssna där..

Lite varm i hjärtat blir man ju, att jag har vänner som faktiskt bryr sig om mig. 
  Och det jag inte vet lider jag ju inte av.
Har klargjort tydligt till mina tjejer att jag inte är intresserad osv. Och dom respekterar mig likväl som jag respekterar deras åsikter och tro.

Nä min huvudvärk gick inte över. Inte förrän jag kommit hem, fått i mig mat, vilat och tagit ytterligare en värktablett till. Så om dom heala mig så hjälpte det inte där och då. Men vet en sak.  Jag älskar er.  Ändå. 

För du min vän du är det bästa som hänt mig.  Utan dig vore jag vilsen och tom.  Världen hade varit lite gråare.  Och jag kommer för alltid vara tacksam över den tiden du finns vid min sida. Du är min bästa vän. Bästa finaste underbaraste vän och själsfrände. :) *ja ok det där med att hon är min själsfrände jag kanske tror lite men inte på samma sätt.*

XoXo Mela

tisdag 15 oktober 2013

Diciplin tack!

Just nu funkar inte mycket. Jag fuskar med maten och jag tränar inte och motivationen ligger på minus.

Jag har istället gått igenom mina scrappsaker och sorterat dem snyggt i diverse plast backar och andra förvaringslådor. Allt ligger på sin plats nu.
Trappan har fått mindre saker under sig och det tackar städtanten för. Det tog nästan en hel vecka. Massor av timmar. 

Garderoben i hallen har också fått sig en organisering. Där hade sommaren blivit inkastad som handgranater och kaoset var ett faktum.  Så jag kavla upp armarna och gick in med bestämda steg och tankar om fred som churchill. Även där finns nu förvaringslådor (min armé) som håller sommaren instängd till bättre väder.  Så jag har ju knappast suttit i soffan och blivit soffpotatis bara för att jag blivit förkyld.

Har så sjukt mycket städning och rensning kvar.  och nu har dippen kommit.  Nu finns inte ens känslan av att upprätthålla fredsavtalet med kaoset längre.  Tooo many things.  Vill kasta allt.

Bara så jag slipper ta hand om det.  Hur kommer det sig att jag lyckas samla på mig så mycket ting och hur kommer det sig att dessa ting likt skadedjur förökar sig och tar över hemma? Kaos.  Ren kaos.  Ja för mig alltså.  Önskar mig ett extra dygn på dygnet Tack. 

Och när du ändå håller på och att skaffa fram tiden så kan du ju kasta in lite ork och livslust oxå. *Klickar med munnen och fejkskjuter med fingrarna* thanks!

Jag hatar att vara pedant och jag sket i att vara pedant under nästan hela 2013. Ja alltså fram till nu . T-pains "sjukdom" tog allt jag hade att ge under sin tid som regerare. Nu när den abdikerat och livet har sakta kommit tillbaka till mig så har även min städmani kommit.

 Nu snackar vi inte om den vanliga städningen såsom dammsuga och det där tjafset. Nä vi pratar om oreda bland saker och ting.  Kläder som inte ligger i snygga högar.  Småkrafs som ligger här och där.   Matlådor som mer eller mindre kastats in än radats upp kindofstuff... de är vad vi snackar om. Vart jag än vrider och vänder mig hemma finns den där. Oredan. 

Hunting me..........!

Så det är vad jag gör/gjorde.... När jag inte jobbar.....

De sista kvällarna har gått åt min project life planering.  Skriva ut kort.  Vecka för vecka. Har redan betat av sisådär 100 st 10*15 kort och har inte ens kommit halvvägs.  *suck* jag undrar vad som tar slut först.  Färgen i skrivaren eller mitt tålamod!?!

Det är en vacker höst vi har iaf.

Over & out. 

fredag 4 oktober 2013

The best of friends.

                  Du och jag mot världen.
             Mot oändligheten och vidare. 
     ★☆Love you too the stars and back☆★


Kokkisarnas kokkisar det vi.
 Ler och långhalm. Yin och yang. och hela den kablangbiten.

Ps. Jag pillade På din blogg som du ville, men jag spåra ur på tekniken där jag är.Ds.

♥♥♥ 
Löv ja. 

onsdag 2 oktober 2013

Craaaaaaaap!!!!

Här taggar jag för gå in i en hårdtränings månad och vad händer jo min kropp tycker att det är ett ypperligt tillfälle att gå och bli förkyld på.

*Skriker rakt ut....*

Crazy bitch going wild så arg är jag.  Vad gör jag nudå?

Än så länge har jag bara snuva och den fina färgen ni vet på snoret blääääää. Huvudvärk med. 

Jag känner mig som en citron. 


tisdag 1 oktober 2013

Varning.

Jag vill bara varna alla att jag kommer att bli dödtråkig i en månad nu.  Hård träning (kan ju tolkas på olika sätt) strikt diet (nej jag kommer inte att banta) väntar mig hela oktober. Blir invägning och mätning och förhoppningsvis ett foto och om 4 veckor får jag se om jag kommer se resultat.  Men jag tänker inte tråka ut er med den infon och all livlös föda jag kommer att smälla i mig.

  Skulle de mot all förmodan bli inlägg om detta så är det bara till de som är intresserade ni andra kan ta semester härifrån en månad.

Med lite tur så kanske livet suger och bitterheten tar över då kan det ju komma ett eller två inlägg om det. Kolla rubriken så vet ni säkert.

Just saying.....

Så känn er förvarnade. Jag känner mig taggad och livrädd. På samma gång. 

Any how... jag önskar att det fanns ett pengaträd där ute som kunde ge mig ett par bra skor som de på bilden nedan tex. Ett par träningsskor som tål att få lite stryk. Mina är inte bra. Känns ju sådär i denna utmaning. Oh well fötterna kommer ju att dö... men jag blir förhoppningsvis starkare och smalare.

Säger som spock. Live long and prosper.