onsdag 27 maj 2015

Att fråga Varför!


Hade en diskussion med Mr D igår.  Jag upphör inte att fascineras av denna man. Alltid lika intressant att få höra hur tankegångarna går och vad som väcker intresse i honom. Blir även förvånad hur han väcker det i mig ibland. Men detta är självklart på både gott och ont.  För ibland, i min värld behöver man inte fråga varför, man behöver inte ifrågasätta allt.  Ibland, i min värld räcker det med "monkey see monkey do" kan vara ointresset att faktiskt veta varför som ligger till grund måhända. Och då ibland kan detta frågande av "varför" bli ett irritationsmoment istället. Gränsen är hårfin ibland. Sen har vi stunder då man bara inte orkar lägga ner vikt, tanke eller ork på att förklara saker och ting.

Jag är nog mer frågande i den emotionella delen istället. Intresset hos mig ligger nog mer i människan. Som -vad får dig att känna just så här i denna situation? och hur tänker du? Vad känner du? Vad vill du? Drömmar? Tankar? Känslor? Handling?

"Varför man lägger latex fog efter en målning och innan andra målningen är ganska så oviktig"... Allra helst när jag fått besked från byggarna (dom som arbetar med detta dagligen) att detta ska du göra. Då ifrågasätter jag inte. Inte bryr jag mig om vilken exakta höjd det kommer att bli på en platsbyggd säng för att det ska passa med en arbetsplats under. I det fallet låter jag de som gör detta dagligen, har jobbat med det i flera år och tillika min pappa helt få fria händer att göra vad han vill.

MEN…..samtidigt blir det så att han väcker intresset i mig och jag vill veta, hur kommer de göra? Och varför gör de så? Och det är det jag gillar med honom. Han väcker sidor i mig som jag inte trodde fanns.
Jag upphör inte att förvånas av hans frågor och jag måste bearbeta hur jag svarar. För om sanningen ska fram så blir det väldigt fel när han gör det. Min första tanke är oftast en-stor-suck-och-VARFÖR-måste-du-veta-DET? Sen dras jag snabbt till tanken att det är drygt och tidskrävande och att det är som ha sin 6 åring i örat. Konstant!!  Och jag vet att jag gör fel här. Jag vet att jag borde ta mig tid att ifrågasätta och tänka efter varför. Jag borde lyfta upp hans fråga istället för att trycka ner den. Och det här måste jag arbeta med, jag vet det! Det är inte lätt men jag måste försöka.  Jag hoppas att han kommer att ha överseende med detta. Och även tar åt sig själv och kanske inte behöver kontra med ett varför i EXAKT ALLT ;) du vet en kompromiss där man möts på hälften.

Så summa sumaron blir väl att jag har saker att jobba på. Att jag inte kan låta bli att le och himla med ögonen samtidigt när det gäller denna man som kommit in i mitt liv som en storm och vänt upp och ner på det mesta! Jag ser fram emot att ha vilda diskussioner med honom i framtiden. Om allt mellan himmel och jord. Jag väntar med förtjusning på vad nästa *ögonbrynshöjning*  kommer att handla om.  Och jag hoppas att han kan ta mitt sätt att vara på, med en nypa (ta hela saltkaret när du ändå håller på) salt.

I övrigt så har jag varit på Ikea och blivit fattig. Nya garderober och sängförvaring inhandlad. Fått besked om att anticimex går in i huset idag för värden hade hittat ohyra i köket. Och gårdagens fail var att låsa ut sig själv och be min far komma tillbaka med nycklarna när han precis kommit hem till sig.  Ce la vie….

 

XoXo Mela

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar