fredag 30 september 2016

Livet tar vändning.

Livet kan få oväntade vändningar ibland. Små saker kan ge stor smärta och handlingar kan ge förödande konsekvenser. Livet rasera. Bryta ihop. Samla bitarna och försöka pussla ihop sig igen. Andas. Bygga upp på nytt. Komma ur detta starkare än innan.


Jag har fått tagit farväl av mycket denna helg. En familjemedlem genom en begravning. Ett tidigare liv, vänskap och kärlek genom känslor som fått kommit till ytan. Som jag så lättsamt tryckt undan för att jag trodde det var bättre att låtsas som det inte fanns. Men när jag lät det komma fram och känna efter, låter mig vara svag har också fått ta del av så mycket kärlek och stöd från mina närmaste. Så blev det lättare att säga adjö och gå vidare.


Allt kom på engång. Som en stor fet smäll. Fast egentligen har det kommit smygande ett tag. Det har varit något hela tiden. Och innan man hinner riktigt läka kommer nästa sak som fyller på. Att kunna få känna att man kan bryta ihop totalt och att det är okej att ligga i fosterställning och gråta så länge som det behövs, det är vad som händer nu. Det kommer stöd från alla håll. Det finns runt mig hela tiden. Det är befriande och även om jag har långt kvar så har det ändå växt fram en pytteliten svag känsla att det kommer bli bra. Det kommer att lösa sig. Längre fram när jag är stark igen. Då kommer det att vara bra på nåt vis igen. Hur det än blir, vad som än händer.


Jag får vara svag nu och jag får ta den tid det tar att bygga upp mig igen. Sakta le åt livet och vara i nuet. Bearbeta sorgen och smärtan. Sakta och försiktigt. Försöka fylla tomrummet av det jag inte har med det jag har. Försöka se de delar som man så lätt tar föregivet utan att egentligen bejaka vad det är. Lyfta fram det som finns där utan att det syns. Göra det synligt och viktigt.


Jag ser vilka som sträcker fram sina händer och jag ser det stöd som de ger. Jag känner deras kärlek. Och jag är så tacksam för dem. Tacksam över att just de finns där tacksam över att få dela deras kärlek. Samtidigt som jag tar hand om sorgen över de som inte gör det som inte finns som jag så mycket hade önskat.


Att komma till den insikten att jag klarar detta och att jag har så mycket att vara glad åt, jag har inte förlorat något bara vunnit. Det gör mig starkare idag. Jag har stigit starkare än någonsin och de som betyder mest för mig, ni vet vilka ni är. Ni har visat att även om en dörr stängs öppnas tusen åter. Tack!


Det finns mycket att arbeta på och det finns mycket att kämpa för. Så jag kommer kämpa och jag kommer se till att det inte längre ska behöva vara en kamp. Jag kommer att klara det här och jag kommer att klara det bättre än bra. Jag bearbetar en sak i taget och denna helg har jag tagit itu med många sådana.


Kära fina Bitte. Min andra mormor, det gör ont att du lämnat oss men du slipper lida mer. Det är jag tacksam för. Jag är tacksam för allt du gett oss och den skara med människor som fördes samman av din bortgång. Vi är inte ensamma. Du lämnade så många som älskar dig. och det kommer vi fortsätta göra även fast du lämnat oss fysiskt. Vila i frid kära fina Bitte.









XoXo Mela









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar